se de går där utstötta  
de ser ned mot asfalten  
tyngda av erfarenheter  
de helst vill glömma
på tåg bussar gator torg
ekar den ensammes sorg
mot ett fönster vila pannan  
där det ej finns någon annan

ge din himmel till den som ensam vandrar  
giv den som vandrar ensam din himmel
du skall finna du har så mycket att ta emot
låt den ensamme vandraren vila ben och fot
var ej den som en utstött för utstöttheten klandrar
då blir du liksom den som vandrar ensam
du blir då solo under din himmel minsann