på en gren hängde en gunga

den var till barnet den unga

tacksam för den skulle hon va

annars kunde hon hem åt dra

att bli en av dem gick inte an

hennes uppsyn va ej nog grann

de var för mer än alla andra

mest de henne för allt klandra

det var hennes fel allt de skapa

sedan stod de där på henne å gapa

skyllde henne för att va en apa

då ställde hon sig och bara rapa

sedan blev det ett fostringsläger

där kände hon i sig att hon äger

men det räcker inte med patos

för en hemmafru ska tåla matos

kunna foga sig bli en i mängden

av det normiga blev hon trängd sen

flydde ut bland gator och torg

läste poesi med smärta och sorg

skapade sig sin helt egna borg

men vad skulle folket säga nu

så kom reformen kalla mig DU

förskjuten av familjen hon blev

därför ut i det vilda livet hon klev

tog sig ett drag av lyckans rus

demonstrerade ockuperade hus

kvinnofrågorna lyfte till höjden

på förlaget blev man nöjd sen

kvinnor kan  lika bra som en man

beundrarbreven såg annorlunda ut

unga kvinnor på förtryck ville ha slut

moderna samhället byggdes i kanten

av den modernistiska gröna Atlanten 

en våg en rörelse var född i stan

i naturen ska de växa upp alla barn

men rörelsen blev liksom allt av plast

nu sitter vi här med generationers last

berg och sjöar nu fyllda av skrot

till det onda erkänns ingen rot

det blev istället bidrag till rot och rut

politker som skriker efter en snut

så fort någon medborgare opponerar sig

kommer det någonsin gagna dig och mig

svaret på det kommer alltid att vara nej

något större som hungrar efter medel

rycker ur fickan på fattig var sedel

det skall skramla i bössan på utbränd

från helvetet är allmosan sänd

de korvören man har förslavar en

för inget räcker längre till nått

de som har de får mer och lever flott

trodde ej att misären skulle återuppstå

politikerna måste leva uppe i det blå

ser de inte vad som på gatorna skett

har de tappat all sans insikt och vett?