rosa kronan på ditt huvud

med en gloria utav pollen

bladen så skira och spröda 

ditt hjärta fylldes av sorg

svämmade över av tårar

förkolnade av branden...

som en blomma vissnade du

höstens frostrosor tog över...

bäddade dig ned under löven

så kom vintern till att stanna

vårens strålar sökte dig bortom

blottade dina mörknande sinnen

blekte bort sotiga rester av snömos

där på barmarken synliggjordes livet

den pulserande livskraftiga knoppen

regnet föll tätt väckte dig ur slummern

kronbladen darrade när de slog ut

pollenkornen var frimodigare nu

blommandet intensivare än någonsin