Du ligger mittemot
din tystnad skrämmer
lika mycket som de ord du en gång sa

ögon, öppna
fyllda av skräck
armar hängande

lakanen fläckade
av dig
fläckade av
kniven bredvid

tyst
inga andetag hörs
enbart tyst

sitter med telefonen i min hand
ser på dig
skrämd
förvirrad
förtvivlad
förkrossad

dörrklockan ringer
dörren öppnas
två änglar kommer in
betraktar oss stilla
ett stiligt par

de sveper in din kropp
i vitt och guld
du protesterar inte

lyfter dig på en bår
tar dig mellan sig

lyfter

ber mig öppna fönstret
och far iväg