efter sjunde kakan reste han sig upp, svalde
sista kaffet och slog koppen i fatet hårt nog
att spräcka det i flera bitar

duken fick en fläck, men koppen höll



Alla höll förskräckt andan, bara takfläkten
gav ljud ifrån sig. Först då kom den, gråten
som snart urartade i en plågsamt fin sång




rösten var hans men sången kom nog från
något övervärldsligt väsen, kanske en ängel