hon plockade med stor omsorg bara det vackraste
som växte kring torpet, enkelt som det var men så
hennes något mitt i skogen kunde bli

inga stigar ledde dit, inga därifrån


En svullen röksvamp i taget skördade hon med en
kärlek som verkligen visste vad den gjorde, selektiv
med närmast egensinnig varsamhet




Röken sved lite först, sen blommade hela skogen
ut som en vansinnig näckros utan röter...


- men eftersmaken var det som verkligen bestod