vissa barn föds med järnbrist. de ligger där i fosterlivet och. väntar på att få sätta tänderna i nått. men när de kommer ut klara färdiga ... gå? nej nej nej...  de saknar förmågan att gå. och de saknar tänder... att bita ifrån med... så vad händer. jo allt vad en nyfödd gör är att "tutta"... livet suger rakt igenom. hur många månader beror på vilken krets moderlivet tillhört. i vissa kretsar talas det om att bröstet sugerut eller bort relationen till faderlivet. alltså bröst och amning går bort där. får de barnen tänder tidigare av en sådant trauma. att bli bortsliten från maten. så de får något att sätta tänderna i direkt.

andra kretsar kring att bröstet och mjölken är allt för barnets utveckling. där i uppmuntras modern att amma länge och väl. allt för den fysiska, mentala, andliga och själsliga utvecklingen. det enses att anknytningen med moderlivet är sunt. det enligt forskningen ger empatiska barn. men vissa tror inte på det där. men nu skulle det handla om barn som föds med järnbrist. dessa barn kan lätt hamna i svåra fysiska tillstånd utan rätt vård. men tänk att ersättningen för bröstmjölk då kan rädda livet. järntillskott ges först när barnet är över sex veckor. därför att spädbarnsdödligheten visat sig var stor om järntillskott sätts in för tidigt.

när jag nu reflekterar över detta så får amningen en central roll i min krets. alla barn och barnbarn. dvs fyra barn och sju barnbarn har ammats fullt. och detta är fantastiskt enligt nya rön. då amningen ses ge en hälsoeffekt och skydda barnet hela livet. men också finns i perifera kretsar med mödrar som inte kunnat amma. av olika randiga och rutiga själ.

dock har donation av bröstmjölk hjälpt många av dessa förtidigt födda. och bröstmjölksersättningen har ändå varit så bra och nyttig att barnen inte saknat något. i vissa fall har detta dessutom lett till ett berikat fadersliv. där barn och fader fått en mycket fin och nära relation. då fadern känt sig manad att vara sitt barn nära. det finns alltså inga rätt eller fel i att kunna eller inte kunna amma. orsakerna till att barn utvecklar empati och knyter an kan vara så basala som kärlek. om man lyssnar för mycket på sin krets och dömer sig själv efter det. kan det lätt kännas som att man aldrig gör rätt. det är som att tro att man botar järnbrist med att suga på en rostig spik. och det vet ju alla att så är det inte.

att döma någon som ammar eller inte på något sätt till något. detta är det som är fel här. att vara en nedtryckande  istället för en upplyftande kraft är ett val alla har. så det är på sin plats att suga på en rostig spik för den som har "hjärn-brist". att bara se problem löser dem inte. men att våga tänka nytt har aldrig skadat ett litet nyfött barn. alla barn föds med sin krets genvariation. familjen/släktet är genbärarna. det betyder att det är hur vi tar det och inte hur vi har det som ger oss älskade barn...