prövningens stund... stackarna samlades i tystnadens rum... gömde sina ansikten i händerna... styrkan vittrade ned av syran... det sura regnet luktade svek... mossbelupna stenarna gapade med sina avgrundshål... var på marken de stått skymtade gråsuggorna flockas... skrytsamma kackerlackor swishade till välgörenhet... enorma summor skröt de med inför de utfattiga hemlösa vandrarna... enade och starka såg de sig vara... i båda läger... till och med den som inte en enda vän ägde... sådan är människan... vad hon inte kan få låtsas hon att hon kan uppnå...

sinnesfrid och styrka... i en synkroniserad verklighet... där alla tänker samma sak... går mot samma mål... och syftar att förverkliga sig inom sitt område... oavsett vilken grupp du än må tillhöra... under naglarna syntes svarta sorgkanter... av brist på saniteter eller på grund av trädgårdsarbete... det sägs vara hälsosamt att vistats i friska luften... att sova med öppet fönster... att kampa i det fria ska tydligen vara mest häslobringande... eller att sova under bar himmel... de hemlösa var de priviligerade... var det vad de menade... eller att de rika var sjukt ohälsosamma...

de gick inte ut i skogen och skogsbadade dagligen... sådant gör ju bara troll... det talades om troll... de satt i nätet... var det bra eller dåligt... de små syndfullheterna och miljöskammen... mossan på stenarna hade börjat flagna... gråsuggorna hade börjat åka nattbuss... kackerlackorna hade flyttat in i fabulösa galllerior... allt medan himlens alla tänkbara änglalika moln lyste med sin frånvaro... en miljon flugor susade förbi munnen på en idissalande ko... kalven såg hänförd ut...

vart var alla dessa flugor påväg... styrandes upp emot himlavalvet likt en raketuppskjutning till månen... biljetterna reades ut... biograferna skullle stängas ned... lokala räddningskoncept odlades i cafeterior på varmare breddgrader... fjällvandringarna och skidutflykterna var för länge sedan... skogen hade bytts ut mot vindkraftverksskogar... på de få öppna ytor som fanns kvar krälade kackerlackorna i sin egen skit... gråsuggorna åkte buss nu dygnet runt... resenärer under sex år åker gratis... en gråsugga blir sällan mer än tre fyra år...

ja vilket liv... ja säg vilket liv vi strävat efter... värmen slog emot när lufkonditioneringen dog... kvar på stenarna fanns nu ingen mossa alls... stenarna liknade jättelika sockerbitar... ett uppdämt systerskap kände några till ensamma mödrar... klockan hade klämtat för ensamstående hemlösa mödrar och barn... husen var själupptagna och fåfängliga... fönstren gapade hålögt med sidengardinerna i flammor... på en bänk satt en pojke och visslade pippisången... synen av en parad av gråsuggor som klev av den överhettade bussen var makalös... pojken reste sig i ren givakt så hänförd av naturens sista kämpar han voro...

folkmassorna tittade alla upp mot scenen... där dansade och sjöng några underhållare... de ville uppmärksamma dagens glädjeämnen även om de var sällsynta... vilka dessa var gick dock inte att höra... vindkraftverkens öronbedövande dån dränkte luften i oljud... en konstnär tecknade ned stunden med några streck och prickar... senare skulle detta, ja allt detta, bli historia...