jag ligger på golvet i sonens rum
scrollar flödet medan han försöker somna
från min plats ser man karlavagnen genom fönstret
men allt jag kan fundera över är om budget 2019 kommer gå i balans

jag fortsätter stirra på stjärnorna
ut i nån form av evighet
men ändå
känner jag bara pulsen, stressen i kroppen

jag vet vi är
en blinkning
bara en pust i universum
kanske är alla tankar tänkta
alla tårar redan fällda
all lycka
redan
känd

sonen andas tyngre och sover snart
jag känner värmen från hans hud

& karlavagnen finns bara där
med sin evighet