skymningen cirklar
och tankarna stillnar
månen hörs nynna
dagens slut

ögonen slutes halvt
allt ludet, ivrigt
med svans
ut ur bröstet mitt

fötterna vila
på jordens ryggtavla
armarna lyfter
händerna fladdrar

evighetstecken slingrar
med var regnbågsorm
som lyfter
ifrån sitt rede
-
upp - upp - upp
genom kroppens mittlinje
våra inre leenden stiger

en gåva att förvalta
kvinnors möjlighet
att dansa
-
som knoppar brister
för solens behag
-
skötets kast
i var nyfödd stjärnkaskad!