svanens välsvarvade hals... 

perfekta vingpennor vittnar om

bläck som sipprar ur snittytan

likt skalpellen skär ristas orden

frambringar strukturens linjer

bottnen på bläcktinan svartnar

avslöjar en spegling av tomheten

ingjuter i reflektionen sitt ögas tår

väter fram en sista droppe bläck

vilken med ordet kärlek tecknas

i en smeksam gest ryckas med

hänföras blott av beröringens nåd

vandrar rysningen över hudens veck

pånyttföder mjuklängtande böljor

så som när jag skänker pennan min rörelse

tecknar jag ditt namn min älskade

med de skönaste av drag du bära

smeker pappret med min kärlek till

allt det du är som du ännu inte känner

och som du bli i famn av kärleken min