skuren skär skaran itu

de går alla åt varsit håll

skingras likt fallande

körsbärsblommor

skäret skar genom glasklar vinteris

nu skriver seglaren upp skäret

för att inte behöva grundstöta

om det sker skulle det skära i skäret

skar mig på bländvit papperskant

skärsårets yta rödglödande smärtfyllt

en skur av blod stänker - skriket skriar ut

tårarna torkar av röst som skingrar oron

skriket har skurit igenom berget

skaran har kommit till undsättning

en skuren får plåster om sitt finger

skäret är utmärkt ingen går på grund