Jag känner mig ledsen över att bli beskylld för ansvaret till andra människors dåliga beteende! Att får höra att utsattheten beror på att jag föddes till människa, är kvinna, har intressen eller är mig själv. Ja Det är verkligen inte trevligt att bli anklagad för att det skulle bero på mig, eller mitt sätt att vara att någon utsätter eller väljer att just utsätta mig! De menar med det att jag skulle behöva be om ursäkt att jag finns till. 

Snälla problematisera inte offren för utsatthet mer i denna världen - för alla utsatta offers vägnar ber jag om mognare och trevligare bemötande fyllt av solidaritet, medkänsla och empati istället för dömande! Tack!

Vet du vad det är aldrig offrets eget fel! 

Det är alltid den som väljer att utsätta och kränka som äger problemet!

Jag står säker i den jag är och vet att ingen av dem som drabbats bär skuld eller ansvar för vad deras plågoandar hittar på hur som helst!

Det är aldrig offrets eget fel!

Vi kan inte längre gå med på det tänket - alla vi som utsätts eller ser dem vi känner utsättas - därför att det är lika med att understödja förövarens dåd och skriva under på en av deras ursäktspunkter för att just få sin rätt att urskulda sitt beteende!

De som är medskyldiga är inte offret utan dem som inte vittnar om orättvisor, och dem som skyddar dem genom att välja tystnadskulturen eller se mellan fingrarna, tillika inte ta bladet från munnen, eller som ansvarig för ex att reglera felet väljer att inte agera!

Det att finnas till som den människa man är kan aldrig över huvudtaget ge ett försvarbart skäl till vad en blir utsatt för. Om du är kvinna, man, barn eller vuxen. För dessa som väljer utsätta söker alltid en ursäkt, medan den utsatte aldrig ens skall fundera över ansvaret. Inte heller skall den som vill stötta den som utsatts på något vis klandra eller rikta felet ligger hos den som blivit föremål för utsattheten!

Jag kan nog inte riktigt förstå hur tystnad inte istället ses som en bidragande skuld. Det är alltid någon som innan sett eller förstått tendenser hos förövare, brottslingen eller hur? Så varför riktas inte ansvaret på de som tiger fast de vet? Och varför riktas inte ansvaret för dådet, att det ens hände på den som utsätter andra för brott av olika slag?

Varför ska den som drabbas stå till svars eller förklara sig för att den hade 173cm längd, blond, blå ögon och signalementet vacker, snäll, trevlig etc fyra barn, sju barnbarn och är poet och konstnär tillika pianist, flöjtist, sångerska och novellist? Vad har det med saken att göra?

Lär istället alla öppna sina ögon och att befria sina egna nedtystade läppar från tystnadskulturen de själva valt att ingå i och se till att rikta ansvaret rättvist och rättfärdigt!

Den skyldige och de tigande medskyldiga bär ansvaret, samt dem som håller brottslingen om ryggen, eller försvarar den genom att ge efterskrivningar till att den drabbade skulle bära ett ansvar!

Jag förstår att du tänker som du gör, så tänker alla, eller många! Men det är tid nu att börja tänka om!

Solskenet falnar inte men jag tänker inte fortsätta! / Eva