Nu dansar över ängen
den röda vallmon yr,
kan som en lättsinnig flicka
ej hålla sig i styr

I den vilda farten tappar
hon några granna blad
Det kommer henne inte vid
Hon är lika glad

Vid ängens kant står buxbom,
vintergrön och ansad,
manar vallmon strängt,
att bli mera sansad

Men vallmon svävar vidare
i yster, rusig dans
I motsats till buxbom
är förgänglig hennes glans

Hon vet sina villkor:
Hennes liv är kort
Hon vill leka och brinna
ej visa lusten bort.