Tänk, hur vi älskade

som dryckeskruset i tiden

som spilldes ut och avdunstade

som rullade av bordet och sprack

som glänste och sprakade

som hundra frustande facklor

förväntansbägaren

fylld till gyllne kanten,

med glädjeskummet, bubblande

som bara du och jag kunde

skapat, drejat, framälskat

av ingenting, ingenting alls.