regnet stannade av, vinden avtog tills allt
var så stilla att dimmorna hördes dra sig
undan dit skuggorna samtidigt smög hem

själva tystnaden stod högtidligt på tå



Så neg hon till sist, så försiktigt att tiden
nog stod still,
inför sin friande prins klädd i rustning
av månsken med en tiara av dagg i hand

kyssta av en strimma månsken vigdes de
två vackra att statuera exempel för alltid