se löven seglar ned mot marken

ja de lämnar moderträds famnen

ligger sen på jord eller flyger iväg

livet är alldeles för kort för ett löv

hur länge lever löven undrar poeten

är deras kretslopp förevigat i cykeln

trädens löv strösslas ut över jorden

inspirerar skalden till sin melankoli

visdiktaren sjunger spelar med frenesi

ett lövdraperi som fylls med ljuv harmoni

de röda brinner som eld i lyssnande bröst

så det känns när det är höst, när det är höst