Flashbacksloopen slår knut på Det som Nuet möter och gisslantager ögonblickligen  stunden... Intrycket av själva upplevelsen Nuet förseglas samtidigt med ett olösligt enigma... Vad ska nu ske... Och hur?... Fram manas Blixtar från ett förflutet... En demon eller ett mörker som skär isär och amputerar hjärnans logik... Upplevelsen i Kroppen och Själen som där förvandlar kroppen till två kroppar... En kropp som är nollställd och inget känner eller ser... Och en kropp som reagerar på det som varit som om det var ett absolut nu... Där och då ett intellekt som saknar kontakt med känslorna och kroppen... Ett slags limbo eller vakuum...

Flaschbacksloopen kan loopa in i sin egen loop... Under detta tryck är det som att bli svävande...  En kamp på liv och död utspelar sig utan minsta yttring av fara på färde i Nuet i det inre momentumet... Den som upplevt detta förstår men förstår ändå inte... Den som aldrig upplevt detta tillstånd blir frågande och skeptisk... Dock några få har mött en fullkomligt desillusionerad människa i detta tillstånd... Denne kan ana bakomliggande förvirring hos den drabbade... Kanske dras slutsatsen stroke eller epilepsianfall som orsak... Dock sällan direkt kopplas detta tillstånd till kroppens minne...

Här ska jag inget härbergera, här kan jag inget säga, här kan jag inget göra, här kan jag inte stå ut... Här kan ingen eller inget rädda mig precis som i den stund då man drabbades... Traumat har blivit Nuets härskare... 

gestaltning av skeendet...

jag är inte här
jag svävar i ett där
den som var jag är

jag är fast i en evig cirkels loop
allt det onda kommer emot
som gjorts där i en annan tid
upprepas om igen jaget står bredvid

hur får jag det att ta stopp
hur få det att lämna min kropp
få minnet att försvinna ur min knopp

balansakten är svår att uthärda

alla försök tycks ingenting värda 

bida tiden i en fasansfull panik

inget kan väcka en ej ens ett skrik

när du hamnar i flaschback 

blir inget mer sig likt... ... ...

du som står nära den som där i hamna

det enda du kan är att själen omfamna

den i panik ge lugnande svar att nås utav

då slipper ni båda krocka och störta i kvav

en flaschback kan se så olika ut 

beroende på vad den drabbade sett

det är svårt för alla att se ett slut

på det som förvränger allt av vett

Med förhoppning om att klargöra och visa på hur den drabbade kan uppleva en flaschback och vad som den som iakttar någon där i kan tänka på, för att förstå... I första hand till för den som drabbats utav kronifierat Post traumatisk stressyndrom med dissociation... En diagnos som ställs utav psykiatrisk expertis... Och till anhöriga som söker förståelse för sin näras eller käras beteende... Det är lätt hänt att ex partners går in i diskussion med den i flaschback, då den tror det är ett problem som skall lösas... Ovetandes om konsekvenserna fallerar situationen och övergår i en affekt hos den i en flaschback... Där och då över går själva diskussionen från ett samtal till ett gräl, vad i det som utgör triggern till en flaschback kan vara något som påminner om en panikartad traumatisk chockartad upplevelse...

Den som sedan står inför den med flaschback, som nyss sett en infekterade diskussion, förstår inte hur affekt den i flaschback kunnat bli för en sådan liten sak... Det är en indikation på att backa för partnern och se klarsynt på situationen... Vid första händelsen kanske ingen av parterna ens förstår det varit en flaschback, skyller på obalans i kropp, själ, mående etc...

Min reflektion över detta kommer ur blandannat men inte bara min egen erfarenhet, tjugo års terapi och specialistbehandling på kris och Traumacentrum 50st sessioner... Samt kurser i PTSD som landstinget erbjudit den med diagnos... Dock saknades beskrivningar, om tillståndet flaschback ingående, hur hantera det som drabbad eller stöd till anhöriga... Detta är anledningen till denna text, vilket också är en frågeställning och önskan eller efterfrågan jag sänt till landstinget genom åren... 

Sammantaget får den som söker vård av denna typ vänta länge innan den får hjälp... För egen del sökte jag 2001 men inte förrän elva år senare fick jag den hjälp som jag sökt mig till på kris och Traumacentrum för att bearbeta egna trauman...

Många lider i tysthet och tror det är en mental störning att bete sig skevt, inkorrekt, affekt eller introvert... Många får idag inte rätt stöd därför att de saknar förmåga att uttrycka hur de mår... Eller rent av för att den sociala miljön de lever i ser ned på psykiskt lidande, eller där den drabbade problematiseras... Det är lätt hänt att klandra sig själv eller att omgivningen misstolkat den drabbade av PTSD som en stark människa... Att vara stark är inte det samma som att härbergera oändligt många olika sorters trauma... 

Svårigheten för den som lider av PTSD är ofta att bli hörd i vården, senare att få rätt typ av vård... Många drabbade somatiserar dvs de spänningar som traumat utgör i kroppen sätter sig i den... Många drabbade utvecklar en fasad, att ge ett gott intryck blir viktigare, att inte visa sig svag och att stå ut... Där är det få läkare som sätter samband mellan fysisk våldsutsatthet, mobbning, sexuella övergrepp under barndom - vuxen, dåliga relationer ,eller patienter med barn som har svåra medfödda sjukdomar eller NPF-diagnoser som bakomliggande orsak till en komplex sjukdomsbild... Sällan ser därför den drabbade av PTSD sin sjukdom som psykisk, eller beroende på traumatisering någon gång under livet... Vissa uttryck som hysterisk förekommer vid oförklarliga fysiska tillstånd hos individer med PTSD... Om utredning inte gjorts för diagnosen PTSD är det nog hög tid anser jag om patienter benämnts i det avseendet  med diagnosen hysteri...

Ordet hysteri är ett stigmatiserat ord... Det går tillbaka till en tid då kvinnor förtrycktes med att sättas på mentalsjukhus... Uttrycket har i dag en annan orsak men den som får denna diagnos, då ingen annan "passar" tillståndets karaktär... Ex på sådana tillstånd av hysteri kan var plötslig förlamning av någon eller flera delar av kroppen... Hysteri kan ligga bakom plötslig blindhet eller dövhet och det för att psyket blockerar minnessignalerna... Hjärnan skyddar kroppen från att minnas... Och du kan då inte utföra rörelser som kan vara direkt triggande till ett minne, det här är en vag eller exemplifierad generaliserad förklaring och beskriver inte hela förloppet eller orsaken till hysteri... Man skulle kunna tänka sig ett annat ord än hysteri, men då det är ett vedertaget begrepp för sådana tillstånd inom sjukvården har det fått kvarvara...

Jag hoppas du som velat veta något om flaschback nu fått en glimt... Mina ord är egna resonemang kring den kunskap jag själv erfarit genom terapin, kurser och behandling som drabbad av PTSD...

Mitt liv idag består av att fokusera på lugnet inom mig... Att ha rutiner kring matintag och sömnhygien för att orka... Motion i lagom dos och begränsade sociala aktiviteter så som att inte gå på biobesök, teater, fester eller evenemang där det kan ske konfrontationer... Jag går därför sällan på krogen och åker aldrig kollektivtrafik i rusningstrafik, inte för att jag har social fobi utan för att trängsel i sig utgör en så hög stress...

Och även om jag sköter allt detta så behöver jag ibland begränsa mig mer... Då är det i perioder endast hemmet som blir min borg där jag kan må bra i stillhet och ro... Därför tror jag att jag har utvecklat strategier att uthärda ensamheten, eller stillheten med kreativitet... Då när sådana perioder inträffar vilar jag ofta, äter oftare för det tar så på kroppen när inre stress av traumat rider mig...

Om jag inte skulle kunna ta denna hänsyn till min kropp skulle stressen framkalla sjukdomar, i hjärtat,  lungor och inre organ... Periodvis påverkar det min reumatism och mina eksem... Då vet jag att jag måste backa tillbaka till hemmet och endast ta korta promenader eller kanske roa mig med lite terapi i form av att måla, sy och laga mat... Men har jag ansvar för barn, barnbarn eller föräldrar då får det räcka med det i lagom dos... Balans så att jag upplever sans i min kropp och själ... Jag bidrar med min begränsade förmåga till trots, och idag kräver jag inte mer av mig själv än jag vet att jag orkar med... Om jag skulle gå på som om jag inte hade PTSD skulle kroppen snart visa symtom på utmattning...

Så till den som misstänker PTSD oavsett kunskap om det till viss del eller inte, det finns  oändligt mycket litteratur att tillgå på ämnet idag... Men som sagt tillämpningen av metoder och behandlingar för patienter med kronifierat post traumatiskt stressyndrom med dissociation kan behöva utökas så att de som lider ska kunna få rätt hjälp i rätt tid... Att vänta elva år som för mig gjorde mig väldigt fysiskt sjuk i många många år i onödan...

Kanske är det svårt att se sambanden mellan traumatiska erfarenheter och fysisk sjukdom... Dock jag själv berättade tidigt om utsattheten från liten flicka till vuxen som jag upplevde plågade mig dagligen, och till detta skrevs nya traumatiska upplevelser in i mitt minne uppå detta... Kroppen tog alla smällar och jag försökte utbilda mig, göra karriär, ta hand om familj och barn...

Men jag har idag insett hur just stark man också kan vara mitt i allt detta... Hög prestationsnivå, dvs högt tempo och ett fyllt cv kan lika väl indikera om en bakomliggande prestationsångest kommet ur en inre kamp för sitt liv... Ett slags statement där man vill säga "sätt dig inte på mig jag ger aldrig upp"... Orsaken till detta beteende kommer ur brist på stöd vid den tid då man drabbades...

Alla som vet hur det känns att ta sig upp ur skiten trots allt känner till euforin, men också smärtan det utlöser att ha lyckats... Därför är det viktigt att fler känner till flera av aspekterna på vad ett trauma kan göra med oss människor, hur det formar oss drabbade och vår omgivning, barn, partner, vänner ja alla relationer i arbetslivet till grannar och bekanta... Vi blir en del av vad vi upplevt och förmedlar vad vi är i upplevelsen av dem vi möter och vilka vi uppfattas som...

Styrka är inte alltid lika med traumatiska upplevelser men se historien hur den under krigsår eller kristider fått subkulturer att blomstra, måleriet att flöda, kreativiteten att skjuta i fart, vetenskapen utvecklas och medvetandet utvecklas... Kanske är trauma en del av evolutionens överlevnadstillstånd som får oss att å ena sidan stärkas, och å andra sidan krossas av denna styrka det tvingar oss till att erövra för att överleva...

två minus kan således aldrig bli ett plus...