från ingenstans kom det

känslan av oförmåga...

ödesmättade känsla snärjde

höll mig fast i sitt hårda

hur jag än försökte fastnade i låda

ingen lust att gå ut eller ta mig upp

som om allt rasade samman

från tak till golv föll allt ihop

kraften helt väck

att flytta min häck

kände mig som en säck

svamppromenaderna uteblev

fönstershoping blev aldrig mer

simningen fick jag lämna pga nacke

är det nu man ska åka pulka ned för backe?

men nej inget känns mer inspirerande

innuti är denna känsla så frustrerande

sjukgymnasten vill mej ej röra

kotorna och nerverna är så sköra

sitta kvar känns som en enda röra

vem ska ta mig i kragen - vem ska något göra

slentrian på meter tror jag att det heter

vill inte ens gå ett enda litet myrsteg

värre blir det och jag kommer bli seg

önskar mig vatten, porlande läckert

allt jag får fram är steg till kylen

skafferiet är min bästa trognaste vän

känner inte för att röra dammsugare-prylen

jag vet - ja jag fattar vad som kommer sen

en dubbelhakad rultgris ska jag visst bli

men älskad trots allt jag vet att jag är

det ska nog ordna sig har ju kärleken här

en dag en promenad tillsammans bara vi

men just nu inom mig ett stort ramaskri