Tillägnas alla där ute som kämpar med mentala förkylningar. Stå på er. En dag i taget.
Depression
isen och asfalten
finns där oavsett
hur många rosenbuketter
någon annan säger att det
kan finnas nån annanstans
det är viktigt att
prata om känslor
får vi höra men
när vi tar bladet
från mun och säger
exakt som det är
slutar de lyssna
och föreslår att vi
ska tänka positivt
med ögon lika
förstående som
de man möter
vid fiskdisken
de vill att vi
ska göra en
kovändning:
plötslig låtsasglädje
för att bevara
deras stämning
prata känslor
och erfarenheter
med föraktblicken
och snörpmunnen
hos välmenare,
förståsigpåare,
tidsbokare och
annat löst folk
i labyrinten
ungefär lika
sexigt som att
hångla upp en
marulk stadd
i förruttnelse
vi står där vi står
demonerna gör oss
dagligt sällskap
vecka efter vecka
månad efter månad
så går åren
ändå är vi kvar
märkligt nog
är det så
det är inte
synd om oss
vi slitvargar
finner väg
genom snön
oavsett
gradminus
godråden
från tamfåren
kan vi leva utan
vad vet de om
utmarkerna
där de står
i sin hage
det som
är sorgligt
är inte vi
det som
är sorgligt
är deras
luftskissade
tankealstring
utan jordkontakt
det är inte
synd om oss
innerst inne
finns en isande
blå svetslåga
av renaste sisu
som de inte har
en aning om