Solstrale… ordens egna egenheter upplevs ge frihetens mening... barnet leker med sin docka som fått namnet kotten...
... föräldern svävar iväg bland orden glömmer tid och rum...
... svarta droppar av bläck rinner mot arkets vithet orden fördelas fritt från sinnet genom armen till handens fingervisning impulsen att formulera orden meningarna flödar i mellanrummet mottagaren av meningen slukar orden sinnena har fri analys och tolkning av de förmedlade ordformlernas frihet sammansvärjningen mellan jagen läsarjaget och skrivarjaget delar orden som stillar oro i stundens flyglarm ett endaste ögonblick delat mellan varandra i omtankens kärleks gest jag älskar dig! ... barnet ser sin förälder ändra hållning varenda kotte kan förstå varför kramar sluter om i tacksamhet...
|
Nästa text
Föregående Solstrale |