Kvällen är tyst
råkall och mörk

jag klär av mig min rutiga städrock
och kliver in i min långa röda
klänning

jag lägger ord
av förtröstan
i själva tystnadens
tystnad

ingen oro i världen
eller inom mig
förmår nu
hacka sönder
min känsla av stundens
under

ställer försiktigt ned
i min vrå
med små lampor och kuddar
en rödblommig bricka
med ett fat pepparkakor

sätter mig ned
tackar för kvällen jag har
och värmer mina händer runt
en stor kopp varm mjölkchoklad