Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett osannolikt öde!

Jag börjar tycka om honom.
Känslorna stiger mig upp i halsen,
Med en rädsla som aldrig förr.
En rädsla av hur vårt öde är menat.
Vårt öde- Att gå skilda vägar


Fri vers av BaraEnFlicka
Läst 460 gånger
Publicerad 2006-08-13 00:38



Bookmark and Share

  Håkan Tendell
Kanske har du funnit svaret på kärlekens gåta - att när man inser att man riskerar att mista någon, det är då man börjar att älska.
2006-08-15

  Propella
Det behöver inte vara sådär, vet du. Frågan är inte: kan jag leva med den här personen? - för svaret är förmodligen nej.
Den riktiga frågan är: är detta någon jag kan leva utan?

Är svaret nej där också, tja; då är det bara att försöka.

Jag tror på att aldrig vara rädd för vad som händer om man försöker.
Jag är mer rädd för vad som händer om man låter bli.
2006-08-14

    jäntan
Man funderar, varför...? Varför är ödet så?
2006-08-13

    jäntan
Man funderar, varför...? Varför är ödet så?
2006-08-13
  > Nästa text
< Föregående

BaraEnFlicka
BaraEnFlicka