På ett café
på en gata
i stan
såg jag dig

Ville hälsa
höra hur
du har det
hur du mår

Men alla år
utan dig
har gjort mig feg
Blyg och tillbakadragen

Reste mig
lämnade en oavslutad
kopp
åt sitt öde

Strök längs med väggen
förklädd
osynlig som en kameleont

Du vet
jag är bra
på att inte synas
på att försvinna

Och
du såg mig inte
den här gången heller

Du var där med en vän
mins inte hennes namn
bara hennes röda bil
hur vi brukade
rusa genom natten
fulla och höga

Dörren slår igen
andas ut

Påbörjar promenaden
mot ännu en
sömnlös natt