genom höstens höga gränder
där skuggorna flyter som ett sår, går allt vi inte vet
men som ni ändå, på något sätt
känner på oss, finns

så här års kan vi stöta ihop
oväntat, axel mot axel och från motsatt håll

ofta händer detta så snabbt att ni knappt hinner tänka
skall jag vända mig om eller stanna upp
och en viss sorts ilska infinner sig, men mot vad
och mot vilket håll, skall den riktas

det finns varken utplacerat på några kartor
och i regelböckerna omnämnds det inte överhuvudtaget

överväg om det kanske tillochmed var så
att det var du som ouppmärksamt och i alldagligt ursinne
stegade fram, ur en portal, från en annan tid, plats och rum