poesi har ingenting
med tjänstemän att göra,
styrelserummens syresnåla whiteboards
där det ska kompromissas-överenskommas,
poesi är ingen schemafråga för revisorer
med sparkrav från enhetschef

poesi är ingen tandvärk
för bohemnyfikna tandläkare
som flytt villaföreningen
en stund för att beskåda
de som lever utan matris
och rotarygräsklipperi

syrénbersåtrött
alkoskilsmässig
medelklass beger
sig stundom ut
från sitt krukmakeri
för att turistfrottera
underklassmärgbensliv,
men bara på låtsas, innan
chartergolfens privilegiekrav
återlockar mot pensionstrygg
toscakaka med vaniljsmör,
sorry orden mina ställs inte
i er trädgårdsmästartjänst,
eder ande luktar för mycket lyxnöd,
vill ni vederkvicka nåt reckar jag
broschyrernas konferenshotell
eller åtminstone nåt benbrott
under haglöfsklädd
fjällvandring

poesin lever inte
bland bladguldets
utvalda foajémoatjéer
där det snittas mingel
och prisutdelning i
kindpussande
luftpastejer

dina ord
behöver inget
godkännande
från högre ort

vik undan
kommuntanter,
landstingshövdingar,
småpåvar och syföreningar
för incestuösa byråkrater,
det här är inte era
murändomäner,
poesiorden hör
inte hemma i er
ormfrimurande
muralmålning

poesi är inte
kaffemys-samkväm
för fikasugna såpatittare
mellan reklamavbrotten,
häll bensin i deras
ekogrädde

orden behövs
när du kliver upp
på morgon och trotsar
ännu en dag när det blåser
småspik och sura
busschaufförer

orden kan mana
uppviglande mannamod
mot förgörande makter,
låt orden gå ner i asfalt
när så behövs, blankt
stål mot förtrycket

ordens läkekraft
vandrar balsamiskt
genom äppelblomsdagar
bortom rumtiden i maj,
låt svalorna komma till dig
utan förhinder, där kan
Bellman slå följe med
Sid Vicious utan att
nån jävel lägger
sig i

låt aldrig
tama tämjare
döda dina ord
till beskedliga
små lamm

låt din
subjektiva
ordande mullra
tigerdön över
vitgrunden

till sist
kan det vara
orden som räddar
dig under stunder
du kunde gått
under