För mig är det ovärderligt
att jag och min man
kan rå oss själva
och det kan vi ännu
även när vi är lite sjuka
ja, än vågar vi
lalla omkring hemma
som dementa snorvalpar...

det handlar inte om
att genast få krafterna tillbaka
sådan återhämtning finns inte

letande efter namn
minnesluckor
hörsel bortfall
och minskad spänst
är något vi anpassar oss till

vi kan se med ömhet på varandra
även i våra svagaste stunder
kan vi vänta in varandra
eller ge varandra perspektiv
vi kan torka varandras skit
hjälpa varandra hitta rätt
och skratta åt våra tillkortakommanden
(åtminstone ibland)

vardagens glädje
finns för oss i rikt mått
minnen blänker till
värmer och glimmar
musik förför
god mat doftar
och vi överraskas av hur livet
gestaltar sig för oss ännu
tänk, i så rikt mått
att så mycket av det vi förr ansåg viktigt
är ganska oväsentligt

det är stort så!