Det ligger döda getingar överallt. Det har varit en sådan sommar med slöa getingar runt var enda måltid och anticimex har vart här tre gånger lika många gånger som jag blivit stucken.
Mamma har träffat en biståndsamordnare som ska bestämma hur vi ska göra med mormor. Hon kan inte kissa själv och kallar morfar för jävla arsel.

Mamma ligger i soffan med Tara eller Amelia eller något annat Adamoägt i handen. Hon säger att det kanske hade varit lättare om de hade haft en kärleksfullt förhållande till varandra. I nästa sekund ändrar hon sig. Vi tycker synd om morfar tillsammans, han har inte kunnat lämna henne ensam en sekund och inte vart utanför trean i Fruängen på flera år, annat än de påtvingade middagarna ute hos mamma som alltid slutar med att mormor frågar efter taxin hem tjugo minuter efter de har kommit.

Det ligger döda getingar överallt och mamma blev bortlämnad till tant Ines tills hon var två år gammal. Det kanske hade varit lättare om de hade haft ett kärleksfullt förhållande till varandra mormor och hon, tänker jag. I nästa sekund ändrar jag mig.


Gammelmormor Thora lät oss klippa ur alla seriefigurer ur Hemmets Journal innan hon föll ihop på golvet i sin tredje hjärtinfarkt i tvåan i Hallonbergen. Det blev blött på golvet och vi skrattade först. Vakna mormor Thora. Jag var sex år och Kalle var fyra. Jag minns att jag tittade på den gröna telefonen i sovrummet och men slog aldrig det där numret. Jag minns att jag knöt Kalles skor sedan gick vi ner på gården och väntade. Väntade. På mamma och pappa och Jesper. Väntade. De var och storhandlade på B&W i Bromma med den gröna Opeln som pappa sålde några år efter skilsmässan för 2000 kr. Den lät så konstigt.
Mormor Thora ligger däruppe och hon vill inte andas. Den gröna telefonen kommer tillbaka i någon dröm ibland och då slår jag alltid det där numret.

Det ligger döda getingar överallt och mormor bodde på åtta barnhem innan hon fyllt sju år. Och kanske om de hade haft ett kärleksfullt förhållande hade varit enklare. Eller svårare tänker jag och ser på min mamma i soffan med Tara eller Amelia eller Adamo i handen.

Mormor bodde på åtta barnhem innan hon fyllt sju år. Hon släpade mamma i håret över dörrtröskeln och mamma hittade starksprit i tvättmaskinen. Mormor kallade mig för lillhönan och skickade brev till mig med klistermärken i.

Morfar är inte mammas riktiga pappa och när hon fick veta det var hon var femton år och då var David redan död sedan länge. Mamma var ett kärleksbarn, hon har tre halvsyskon hon hälsat på några gånger och idag har hon träffat en biståndssamordnare som ska bestämma hur vi ska göra med mormor. Hon kan inte kissa själv och kallar morfar för jävla arsel.


Det hade varit lättare med kärleksfyllda förhållanden till varandra tänker jag. Och det ligger döda getingar och sticks överallt; på golven, vid telefonen, på Adamo, Hemmets Journal, i Hallonbergen, Fruängen och i soffan.

Mamma har träffat en biståndssamordnare som ska bestämma hur vi ska göra med mormor. Döda getingar överallt men man måste förlåta förlåta för att orka.