I liten tjärn bland skogens tysta löte
dit skuggor vandra för att söka ly
på vattets silhuetter speglas hy
av naken ros som lämnats i dess sköte

Den vyssjas lugnt och sakta likt ett flöte
som snö så vit hon vilar ovan dy
och ensam då när dagen börjar gry
att vittna om den gångna aftons möte

Det skrik av hjälp som hördes genom natten
nu falnar likt en blommas sköra blad;
Du skar min faders hjärta med din kniv

och lämnade mig där bland dystra vatten
att tvaga bort ditt blod, ett sista bad
Min stjälke föll. Nu skänker jag mitt liv