Jag vandrade . . .

På vägen dit jag skulle gå

Ändamålet var en självklarhet

Lyckan, själförvekligandet
och alla steg tagna på
Maslow behovs trappa.

Jag skulle ju infria ett löfte
som jag gav till mig själv
sedan jag var ett litet barn.

Men ombyte förnöjer ju

Jag tog en annan väg
för att njuta av livet

Finna mig själv

Nu är jag på väg tillbaka

Men jag glömde...

Vart skulle jag ta vägen?

Vart ska du?

Kanske vi ska på samma väg. ..

Min kamrat nu frågar jag dig

Vart ska vi ta vägen på livets stig?

Kommer du ihåg?

Jag glömde ju. ...

Kommer du ihåg vilket var ändamålet?

Varför svarar du inte?

Har du också glömt?

Asch! Vi tar ett steg i sänder istället!