Utanför mitt fönster
bakom blåa gardiner
reser sig solen till ännu en dag

Det är söndag
i november
Huvudet värker

Men jag är inte ensam
bredvid mig ligger du

Din andning så lugn
Ditt ansikte så sött
där du ligger sovandes
tryggt
som ett litet barn

Jag
så rädd
att du ska vakna
att du ska resa dig
och gå