Jag tänker . . .

ljuga för mig själv
för en liten stund

Låtsas att jag finns här och nu
framtiden är ju en prick i horisonten
och det förflutna är stoft.

Jag grubblar i min ensamhet

min kropp är själens bil
och jag är föraren.

Jag konstaterar för mig själv

låtsas vara en skicklig förare
men ej tävlings förare.

Genom det förflutnas dimma
ska jag köra, ska fokusera min blick
på framtidens prick, dit ska jag.

Asfaltens vita sträck vägleder mig

- Vem sa att alla hinderbanor
finns på livets karta?

Det var inte jag....
Ärligt talat....

- Jag är ju blind . . .