Säg, måste man skriva om kärlek
om ledsna tulpaner och strul
om otrohet, svekdom och smälek
när ofta man blott vill ha kul

Har månne ironiska texter
och dikter förlorat sin framtid
Skall ensamhetsslokande växter
förtära lakoniskt vår samtid

Då vill jag ej vidare skvala
då lägger jag mig att dö
ell' inväntar tiden i dvala
tills skrattet väl sjuder: hö hö...

Då vaknar den kära Fru Lenngren
Cornelis och Bellman, med fler
Då kittlar vi även herr Kellgren
och kanske Esaias Tegnér...

Vad vill hon med detta väl säga
du undrar så trött i ditt knog
Att skön är hon, livets akleja
av skratt får man sällan nog...