du ser på mig
behöver inget säga
jag vet redan så väl
dina ögon har skvallrat

varför är det alltid jag
som gråter
varför är det alltid du
som är hård

försöker förklara
du skakar på huvudet
reser dig och går
hör hur du knyter kängorna
noggrant, långsamt, alla 20 hål
ljudet från dragkedjan på din munktröja skär i mina öron
sakta, omsorgsfullt drar du upp den

retas du?
får jag kanske en andra chans?

hårt, brutalt smäller dörren igen
ljudet av kängor mot stentrappa
tyst, endast klockan i köket tickar vidare som om ingenting hänt
pipet från mobilen
sms:et ifrån dig

jag slutar fungera