Det kan ju vara att stunder
av smärta har bevarats
och hjärnan försöker hitta
skydd i en vansinnes färd. . .

Det kan ju vara att
en gång hade jag någonting
att säga till dig

men just nu har jag
ingenting att komma med

Det kan ju vara att
då kändes allt rätt
men nu ser allt så fel ut

Det må ha varit att
vi levde ihop i en synvilla,
då vi sa ord, som vi behövde höra...

Det kan ju vara att
jag behövde dig
och du behövde mig...

Men just nu är vi
som två främlingar igen
i den skrupelfria världen

 

- och ännu en gång
kastas vi in 
på livets slagfält. . .