trafiken rinner
som sirap
i neonland

och vinden ligger på

sliter i håret
klöser mig i ögonen,
förblindar
och förlöser vätskan



Miriam


Miriam, du vet
att varje sorg
du nånsin burit
är min

du vet
att varje sång
du nånsin sjungit
finns kvar

du vet
att varje dröm
du nånsin drömt
lever än



onsdag är här med
två mörka ringar av stål
under mina ögon

och du frågar mig;
var har du varit
och vad
har du sett?

jag svarar
undvikande

och ser på dig
hur det känns;
hur det vrider sig inombords


och mörkret
faller sakta
över heartbreak hotel
i mitt
förvuxna pojkrum

natten sprider sig
i våra hjärtan
så som den gjort
sen
dag ett, min älskling

åh

Miriam,

du vet
att varje sorg
du nånsin burit
är min

du vet
att varje sång
du nånsin sjungit
finns kvar

att varje ord du nånsin
viskat
glimmar inom mig




åh Miriam

vad är det du bär
i din hand?

är det ett smycke
eller
en tid
som redan varit

är det hoppet
som aldrig
ger sig av

är det en känsla
som
egentligen tillhör
någon annan?


åh

Miriam

glöm aldrig, min älskling
att

varje sorg
du
nånsin
burit

är
också min