Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tweedledee tweedledum


alice 2000






du hade nån sorts defekt:

ditt hjärta var större
än din hjärna



de tog alla din hand
knöt fast dina fotleder
vid brända broar
vid återuppväckta minnen





[jag är alice

jag är alice

jag är alice i underlandet

alice]





det faller snö inifrån
och du dör
ensam





[jag följer den vita kaninen]










du vet inte hur man hanterar sånt här
hur man exploderar
vackert




och jag vet inte hur man hanterar
nån som dig


men det är skönt
att känna håret resa sig

att suga av sin kusins revolver
trycka av

höra klickandet och tänka


[en dag, mister carroll, en dag då jävlar]













Fri vers av jeremy
Läst 626 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-04-17 11:51



Bookmark and Share


  Limestoned
Väldigt snyggt!
2008-04-19

  isabel louise
Gillar den här starkt! Grymt bra och snyggt formulerat! Helt super!
2008-04-19

  Gawain
Märkligt, fantastiskt. Snyggt!
2008-04-19

  Cicki
like this :)

Speicellt \"men det är skönt
att känna håret resa sig

att suga av sin kusins revolver
trycka av\"

jag var helt inne i texten och bara flöt med och just där de två styckerna är. i ena flyter jag och nästa sa det pang i mig. blev lite chokad, var inte berädd på det.
Kanske därför jag gillar den så mycket. inte så förutsägbar.. hum.. får fundera vidare..
2008-04-18

  Ariane
Hi Miss Alice.
With glass eyes
What kind of a dream
Are you able to have?
Are you entranced by it?
For me still
My heart tears apart
And flows out
Memories
Pierce into
The mended crevice

Still, you do not answer.

hehe^^\'


väldigt bra text robert, i\'m entranced by your words :)
2008-04-17

  Starfish-Aura
Fantastiskt finurlig!
Skarp och flummig...skön kontrast.

Kärlek & frid
//Mjao
2008-04-17

  Anna Frölander
oj, det här var bra och jag vet fan inte varför jag tycker det... hur jag ska formulera detta så att det blir begripligt... För det första är ju Alice i underlandet en historia som är fylld av symbolik och jag tycker att du använder Alice-grejen så galant och slutparantesen är som en smäll mot litteraturen själv men också mot förlusten, förvirringen och kärleken.
De här två delarna känns så starka ihop och de vill jag plocka ut:

/och jag vet inte hur man hanterar
nån som dig


men det är skönt
att känna håret resa sig/

Tycker också om känslan av dialog i texten, mellan diktjaget och Alice, och jag tänker att Alice kan vara en verklig person men också bara en bild, fiktiv och en projectionsyta. Sammanfattningsvis så var det här en text jag tar med mig idag.
2008-04-17
  > Nästa text
< Föregående

jeremy
jeremy