Vid motorvägens påfart

lämnade hon sin själ

Hon kände . . .

hur hennes själ förvandlades

till asfalten där bilarna

Passerar förbi. . .

och kände pulsen

motorvägens puls

blev ett med motorvägens asfalt

och hörde alla dessa röster

kände alla dessa känslor

tvivel, sorg, glädje, förväntan, ängsla

tankegångar som lämnar

 sina känslospår efter sig

Varje spår varje känslospår ledde henne

till mänsklighetens avgrund

Ändamålet var alltid detsamma

den gyllene piedestalen mitt i det svarta havet

där alla själar badar men så fort de når piedestalen

vågorna sveper och kastar dem in i . . .

                           . . .livets accelererande spiralfjäder

Jag följde längtans känslospår

och flög ovanför den gyllene piedestalen

där såg jag vad som fanns på piedestalen

En gyllene bok med rubrik:

                                
                                           Perfektions intet