Vad vill du se i min blick?
Hur vill du att jag tittar på dig?
Du lever ju faktiskt
Ändå känns din närvaro så kall
och hotfull
i sin djupa värme

Hur ska jag tala med dig?
Ska jag vara glad och som förut?
Hur ska jag veta om jag gör rätt?
Jag känner ju döden andas i nacken på mig

Du har rosor på dina kinder av några minusgrader
Och jag ler,
jag ler,
som om det hjälpte

Tänk om jag ändå kunde hålla dig
Och inte släppa dig
Inte låta dig gå
Hålla dig kvar

Kanske om jag kramar dig tillräckligt hårt
Så hårt
så hårt

Kanske inte döden kan ta dig då?
Kanske vi får hålla dig då ?

Kan du se det i min blick?
Att jag överför min kraft

Jag vill så gärna att du lever
Och jag är blott en vän
Där hemma har du man och barn


Stanna!