hade jag älskat dig på riktigt hade jag inte skrivit nån jävla kärlekspoesi om dig
jag funderar på
om det
var ett avslut
eller en början
jag vet inte varför
du kom
men jag vet varför du gick
och rakbladsnaglar
skär ryggtavlan blodig
och när du stönar
så gråter jag
och jag har spenderat så lång tid
i jakt
på det hemliga ordet,
det som
ska frigöra mig
som ska släppa mig fri
det som ska visa mig vägen
bort
bara bort
från dig
och in
bara in
i mig
in i det riktiga jag,
för du stal min själ
och
kärlekshistorien
jag&du
snurrar vidare
kapitel efter kapitel
tills vi bränner upp boken
och slutar viska lögner
med darrande stämma
och med
perfekta meningsbyggnader
och slutar spontankyssa
varandra
med mjuka läppar och tungor
vid förbjudna tillfällen
med förbrukade känslor
för det finns inget som heter
\'bara prata lite\'
inget som heter
\'bara en öl till\'
och det finns
inte
någon sorts återgång till vänskapen
vi aldrig hade
det finns inget som heter
\'vänta ett tag\'
för allt vittrar
som vakna drömmar
som samhället vi lever i
och skönheten
hos det
som var vi mot dem
som blivit
jag mot dig
och silvret i din öronsnibb
glimrar i mörkret
vinterkärleken som aldrig försvann
flämtar
kyla i våra lungor
när du går
står jag kvar
tills jag inte ser dig längre
och det är först då jag fattar
att du
är borta
och du har inga planer
på att komma
tillbaka
ens om jag skriker
allt jag kan