Min säng, den är som ett hav
En bottenlös ocean, utan varken
strand eller ände

När jag slängt mig i den, låtit
den om mig famna och värma
Då, när lugnet och värmen gjort
mig harmonisk och slö

Då vet jag bara, att jag kan
omöjligen dö

Jag är Kung och Gud, här
i min egen värld, i min bädd
Mina sinnen blir skarpa,
min fantasi, den blir min
verklighet

Ingen kan säga; Detta unge
man är fel, detta är bara
ett sömnens sköna rus!

Nej, för jag känner i hela
det som är jag, att detta är
äkta och sant

Detta är Jag, i min renaste
form