Eldinnan besvärjer lusten
som härjar mitt bröst

hon tuktar mig om natten där
dunklet är så tätt att solen
aldrig nått fram


Hennes monumentala borg
reser sig majestätiskt
ur en jättelik tjärn

en väldig spegel glänsande
helt svart


Där under fullmånens bleka
prakt förrättas vår vigsel

med ringar smidda av det
vitaste silver beseglas
mitt öde för gott