Idag var dagen jag var trist

och nere

och där jag halkade på

deppighetens klinga..

jag måste ta mig därifrån -

i styrkans namn...

Detta var en dag då jag kände mig

som en trasig bortkastad

och bortglömd nalle

ifrån kärlekens barnkammare..

På en tipp där kärlekens famntag

är som mest bortblåst

och ersatt av dödens käftar

måste ta mig ur -

känna känslan...

Som en sparv, som efter en intensiv

meningslös luft strid ändå kämpades

mot vråken...

kampen om äggen

mat för vråken..

eller liv för sparven -

mitt liv -

måste ta mig ur striden...

Känner mig som när familjen

i ett uland där Mannan

varigt ute i tre dygn

med familjens hemmagjorda båt

av vass o lera, och där dom efter

många drömmar och böner

fick låna grannens fiske nät,

men där den försupna

grannen begärde 10 st fiskar

som betalning..

efter hustrun troget väntat i fyra dygn

vid den stormiga kajen

med sina fyra korgar

"förhoppningarnas korgar"

med den lilla i famn

skrikandes sparkande och hungrande

så står dock den stolta starka

och trogna kvinnan och

väntar där kärleksfullt

på sin man, sin fina trygga man

som hon älskar respekterar

och tror på

för dom är ett

dom tillhör varandra,

vad som än händer

för hon älskar ju honom i alla väder..

Efter 6 dygn återsågs mannen

i annan hamn..

ville ej skämmas som stor fiskare

inför sin stolta familj

vid dom hungrades kaj..

med endast ett slitet nät

och tre fiskar...

tog sitt liv

ville ej bära skammen

i familjens sköte..

stolt han fortfarande var..

och kvinnan

älskar fortfarande sin man...

den store fiskaren...

Måste ta mig ur detta -

övergivenhetens näste..

kan ibland få känslan av att vara

i ett mörkt djupt hörn

undanträngd, spottat och sparkad på

trots att man enligt vissa livs kamrater

är psykologiskt rå stark där ingen rår

på min själ där jag tar mig fram på

sträckor som ondskan vandrat

på och satt sitt revir...

Vill ibland mäta mig med

Francisco den helige

barnens och dom fattigas beskyddare

där jag är stark för dom svaga

och svag för dom som behöver

medmänsklig känsla och kärlek

och ledsaga gudar och odysséers

i deras kamp mot det orättvisa..

Men idag är jag svag-

måste ta mig ur djävulens nät..

Kommer att tänka på kvinnan som

föder sitt barn för tidigt

för att ha blivit misshandlad av sin

man då denne inte tyckte maten

var tillräckligt varm efter ha

kommit hem ifrån jobb efter mycket

övertid...

ensam med sekreteraren.

Att se kvinnan kämpa för sitt barn

som tvingats ur sitt trygga, lugna

livs starka hölje som byggts av gudars

precision, änglars ljus, och livets mening

meningen med livet..

detta på väg att förintas

med en välriktad Gucci beklädd fot

av Italiensk läder..

men att se kvinnans tro och hopp

om barnet, som fått diagnosen 20%

chans att överleva och där barnets liv

hänger på en spindel lina..

Hon skrattar och ömsom gråter..

av glädje för hon såg en rörelse

en liten liten ryckning i fingrarna..

att se en kvinnas kamp tro och hopp

för det omöjliga, och sin moders känsla

för ett svagt barn

kan för mig vara starkare än

Kinesiska muren, Gerikos murar

ja själva livets grund vallar.

Jag vet! - för jag har varigt detta barn..

Tror inte enbart att gud endast

tog ett revben av mannen

för att skapa kvinnan

utan han tog två, där han

skapade livmodern, i kvinnan

då han litade mest till kvinnans

styrka och känsla för det rättvisa

på detta viset skapade Gud

livs cykeln

livets död och återfödelse

detta är meningen med livet - att föda liv..

Är stark igen

Måste ta mig ur -

känslan av att va en en trasig nalle.