Tog idag bilen ner mot Böckeberga
och Yddingesjön

Jag ville samla mina tankar, krafter
suga in lite frisk luft, hela mig

Jag hade ändå med mig min dags ryggsäck
med kaffe bröd choklad pipa tobak
och förstås mitt skrivblock och penna.

Under tiden jag gick här kände jag mig lite hes
och hade huvudvärk, men det var njutbart
att bara skåda över bokskogen och lyssna
till näktergalen
som tycktes följa mig överallt
som för att säga mig något..

Jag gick stigarna fram kände mig yr
emellanåt, men det kändes som om jag var förföljd
och ibland kände jag mig som någon annan
men jag glömde detta ganska fort då jag njöt av
den vackra naturen i fulla drag.

Men jag hamnade oplanerat vid Yddingesjön
och gick ut på Yddinge bryggan för att fika
och ta ett par bloss på pipan.

Och fortfarande hade jag huvudvärk, yr
och hade lite svårt att andas.

Gick hela dagen och tänkte på en figur!
en person visste inte vem! men kände starkt
en närvaro men kunde inte riktigt komma på vem
bara en stark känsla av närvaro..

och döden.

Åt mina smörgåsar med korv
drack mitt kaffe
näktergalen hade tystnat
jag tittade på den blanka vatten ytan..

VATTEN YTAN.. Mitt ansikte var inte mitt!!

jag ryggar till, och tappar mackan i vattnet
som bildar ringar.

När ringarna lagt sig så ser jag att det är mitt ansikte
i spegelbilden igen.

Plötsligt mår jag jätte bra har inte ont någonstans längre
allt har släppt.

Jag hör ett ljud och prasslande från stranden! Och ser en
häger!.. en HÄGER

Och nu slår det mig
i vems fotspår jag gått hela dagen..

nu vet jag varför jag känt yrsel och haft huvudvärk
och varigt hes

nu vet jag varför jag hörde viskningar ifrån det vackra
men öde huset, ett vitt idylliskt kors virkes hus

där vid fåglars rast ställe och där flytt fåglarna häckar
där på andra sidan torget i Falsterbo.

Nu vet jag vems känslor jag gått och burit på!

nu vet jag vad Hägern kom med för varsel!

nu vet jag vems ansikte jag såg på vatten ytan!

nu vet jag vad Näktergalen sjöng för mig.

Näktergalen sjöng:

Där går Lasse i Hjalmar Gullbergs fotsår.

Hjalmar Gullberg

En av våra käraste poeter som vandrade
i dessa trakter och spår, för att få inspiration
Hjalmar blev ofta inspirerad av djuren, naturen
och speciellt fåglarna han skrev ofta om Näktergalen

och Hägern.

Hägern som kom till honom med varsel
tre dagar innan han dog, och som han skrev poesi om.

Läst ifrån boken (ifrån Diktens väg genom sverige)

Hjalmar Gullberg led av myastena gravis (obotligt)

döden genom kvävning andnings organen blir förlamade.

Hjalmars sjukdom släppte ibland korta stunder

om sitt grepp, och Hjalmar kunde då vistas utanför sin respirator.

Han ville inte underkasta sig dess plågor

han visste att tiden var knapp.

Hans sista vilja bemöttes med en respekt han hade krävt

som en sista osjälvisk kärleks gärning gav honom Greta Thott

dom minuter han behövde när han vid middagstid

den 19 Juli 1961 lämnade det vita huset och vandrade

ner till bryggan och tog där sitt liv och dränkte sig i Yddingesjön.

Det var på hans stigar jag oplanerat gått..

Det var känningar av hans sjukdom jag fick..

Det var i hans trakter vi båda sökte inspiration..

Det var hans närvaro jag kände, då jag inte var ensam på stigen..

Det va Hjalmar Gullbergs ansikte jag såg på vatten ytan..

Och det förvånar mig inte om det var det var samma Häger som var där..

men den kom inte med varsel till mig!

Utan den kom med en hälsning.

En hälsning ifrån

Hjalmar Gullberg