En kärlek stark och tålig, dom bar uti sitt bröst
Hon hörde till en annan, dom sökte stundom tröst
I armar på varandra, i lönndom sent om natt
Han viskade i örat, du är mitt hjärtas skatt

Till kungen som hon hörde, han reda fick på pakt
Och visade de kära, att kungar hava makt
Han kund dock ej skilja, han älska båda två
Han talte till dem båda och sa dom kunde gå

Men elakt folk tog då till vapen, när kungen nu var svag
Och sökte störta monarkin i stort och blodigt slag
Deras kärlek nästan förde, ett rike till sitt slut
Där svar på hjärtats frågor blir lättare beslut

Tristan dog i slaget, han rädda monarkin
Han kropp den lades uppklädd, under baldakin
Så vacker var den kärlek, som dom båda sålde
I legenden, om Tristan och Isolde