Från fågeltornets höjd såg hon de märkligaste
varelser leva sina liv
häckandes till höger och vänster

ruvandes och sjungande


Hon putsade sitt binokular medan en dimma
svepte fram
begravde hela myren med en ogenomtränglig
skugga i grått

fågelsången tystnade

luften blev tjock på gränsen
till omöjlig att andas

doften av sur gammal förrutnelse
fick henne att kvälja
att vilja packa sig iväg därifrån
men det gick inte


En mild vind fläktade till och skingrade diset
tillräckligt för att man skulle se igen

hon drog ut sitt nyputsade teleskop för att
se bortom grådasket
men vad hon såg fick henne att förlora
färgen totalt

genom linsen skimrade ett ljus, ett levande
fenomen som tog sig in genom
tuben och vidare i ögat


Hon tappade sin kikare från höjden ner på
en sten där den
krossades i tusen bitar

dimman skingrades och fåglarna sjöng åter
som innan

men kvinnan var fortfarande grå
hon vacklade ner från
tornet och gick ner sig i myren

hålögt stirrande med
vidöppen mun