Hennes inre konflikter återspeglades

på rynkorna runt mungiporna

Hennes ögon lyste i mörkret

som att hon hade feber och behövde Alvedon

Hennes sönderbitna blodiga fingrar

som pekade just på den som var

orsaken (enligt hennes åsikt)

  för sin lidande, darrade. ..

 Helt plötsligt som en osynlig ande

tog över hennes tomma förvarings kärl

petade hon i  sina ögon för att inte se

hennes spegelbild i spegeln längre

Hon hatade sig själv

och ännu mer hatade hon

 de som tittade på henne

för att i deras ögon kunde hon

 se vad hon hade blivit

Men nu är hon blind

Hon kan inte se vem som är vad

hon kan inte se solnedgången eller soluppgången

Hon - människan som ville vara som alla andra

utan att lyssna på sig själv.

- Någonstans på vägen till lyckan tappade hon

 sitt verkliga jag och blev någon annans fantasi

 och hennes drömmar  blev till  någon annans dröm.

Hon - människan som ville bli älskad för vad hon verkligen var. . .