Spåkärringen som förlorat förmågan...
Sibyllan
Ditt bullrande skratt ekade genom
svålen
jag såg dina tomma ögon snurra
som vore de hjulet fortuna
på tivolit där ute
ingen kände Dig
Du pratade om livet, hur det var
att vara du
hur svårt det var att se
människor djupt i
blicken
^inte konstigt^
tänkte jag och hoppades vinna
stjärnvinsten
att helskinnad få gå därifrån
med förståndet intakt
~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~
Plötsligt fokuserade hon med
skärpa
stirrade mig rakt genom
huvet och började
darra på läppen
gråten kom
aska flöt ur ögonen som solkig
mascara
jag tröstade förtvivlat innan
hon somna mitt i gråten
tungt drog jag efter andan
backade försiktigt ut ur tältet
och sprang för
livet
väl hemma lade jag mig
på sängen
bad en bön till något
jag vet inte
somnade
men vaknade
istället med insikten att
allt bara var en
dröm