den där blinkningen
som vi delade

det där sneda leendet
beröringen
hjärta mot hjärta
hud mot hud
läppar mot läppar

och det är så lätt att man ger bort ett andetag
och glömmer bort att andas

det är inte det att andetagen räknas bort
det är mer det att tiden på något sätt
försvinner
och
man bara existerar

det är så lätt att komma ihåg
de stunder med guldkant
de ögonblick med glittersand
de dagar med fjärilar och rosa moln

men

men jag glömmer aldrig
de stunder som var alldeles svarta
de ögonblick med grus i ögonen
de dagar med en klump i magen under en svart natthimmel

och
alla de löften du bröt
alla lögner du gav
utan att blinka
som om det bara var
simpla ord
betydelselösa meningar

jag kan inte förstå
gav jag inte dig allt och tusenfallt mer än andra?
it\'s breathtaking, isn\'t it?

du sa:
\"du är en på hundra och jag uppskattade aldrig guld\"
kanske klädde du aldrig i det
eller så tog du det för givet


allt jag gjorde var
älska dig
älska dig
älska dig
tills jag gick sönder


dum som jag var trodde jag på den omöjliga kärleken
och att om jag bara älskade dig med varenda del av mig
så skulle du vara kapabel att känna, att älska
m i g

och visst,
jag vände ut och in på mig själv
jag vände upp och ner på min värld
slogs mot marken otaliga gånger
I still lost you, didn\'t I, didn\'t I ?

allt för dessa tre ord,
som kom för sent
\"för vad det är värt, så tror jag att jag älskade dig\"


fy-fan-vad-ont-det-gjorde-som-ett-slag-över-ansiktet-i-magen-i-hjärtat
det var allt jag någonsin viljat höra
och ändå gick jag
jag var tvungen
dina ord kom för sent

men
jagÄLSKADEdigSåmittHjärtaGickitu