Den gamle sitter på en bänk, sjunker in i drömmen
Tankar för han långt tillbaks, minnen hölls där gömmen
Ung och stolt han dansar fram, jäntor i var arm
Han stjäl en kyss av rodnad mö i lördagsnattens larm

Med pulsen hög och spänst i ben han känner sig som kung
Och lyfter lätt den fagra tös han älskade som ung
Vid söndagsmorgons gryning dom dansar utan band
Men längesedan dom hörde nått annat än varann

När solens första strålar träffar hennes hår
Dom stannar upp och i hans öga ser hon liten tår
Hur är det fatt min käre vän, vad är det som har hänt
Han svarade, du krypit in när hjärtat stod på glänt

Dom samman var den söndagsmorgon sen sågs dom aldrig mer
Han värvning tagit veckan innan hos junkare Banér
Den gamle vaknar ur sin dagdröm och reser sig från bänk
Himmlen har nu mulnat, han känner regnets stänk